Tydligen var det häxor som släpade de gigantiska stenarna till dagens Stonehenge och en gudinna som gjorde vattnet i Bath ångande varmt. Däremot tror jag inte att några övernaturliga krafter spelade in när jag slog en sexa helt slumpartat på the Farmery. Hedda och Ebba var inte särskilt roade men jag blev väldigt imponerad. Förutom att Ebba bränt mig med en cigg har vi talat med två stycken 2000 år gamla låssmed som var övertygade om att den bästa tekniken för att ha ett lyckat samtal är att ställa motfrågor till allt. "Lever ni ett intressant liv?" "Lever NI ett intressant liv?" Det var som en par-battle.

Varför är god mat godare med goda vänner? Det blir för mycket av det goda. Skämt åsido (och då var inte skämtet att mina vänner är goda) så har det varit en oerhört känsloladdad dag. Som rubriken eventuellt indikerar ska den här känsloladdningen ha med sorg och gråt att göra, vilket den faktiskt inte har. Aggressioner, endorfiner, hunger och omåttlig mättnad har slagit med storm idag. Filmer om ondska och omänskliga varelser samt ett par kilometer på löpbandet gav upphov till de förstnämnda medan hungerns uppkomst inte känns särskilt relevant att förklara, detsamma gäller mättnaden. Emellertid kan det säkert vara intressant att veta att vi, när vi mättades, befann oss på libanesiska restaurangen i South Kensington och krängde hummus och mangocheesecake.
För att återgå till känslor och vad rubriken har med dessa att göra så har insikten om att flytten härifrån snart ska ske kommit till mig, åtminstone delvis, men innan det blir gråtkalas så ska det åkas till Bath. "It ain't over until the fat lady sings" - PP aka Perra Persson.

Last English lesson ärades med två teckningar. Den ena gavs sedan till Jane som uppskattade den trots att Julia jämförde mig med en lågstadieelev, hoppas dock att hon syftade på gesten och inte kvalitén på det arma konstverket.
Pizza, pannacotta och cola på Strada blev sedan kvällens byte. Ebbas och mina planer på att försvinna ut i natten med hjälp av brandstegen stoppades när vi plötsligt slogs av logik och syfteslöshet.

Blåsigt, soligt och mysigt häng i södra Storbritannien låg på schemat idag. På någon konstig vänster lyckades jag köpa en byxdress som var avsedd för blivande mammor (vilket förklarar varför den behövde en skärp i midjan). I vilket fall var den tillräckligt snygg för att köpas trots att jag inte har några planer på att bli gravid.

Mer byxdresser blev det nere vid den steniga stranden när jag slängde på mig Ebbas snygga baddräkt utanpå mina egna kläder och sprang ut i vattnet. Undrar någon varför så kan ni fråga tjejen som blev uttråkad (tillräckligt för att under en längre tid sitta och iaktta "ankornas päls" som mer korrekt skulle beskrivas som måsarnas fjädrar) om hon fann det roande. Det hoppas jag i alla fall på, så att jag inte gjort mig till åtföljde helt syfteslöst.