Tillbaka till vintergatan
Karolina? Hedda? Inget svar. Sitter hemma hos Makarowski på Regent Street och har ställt alarmet på 2.30. Om fyra timmar sitter jag på planet till Sverige. För att inte somna och riskera att missa bussen till flygplatsen lär jag mig de obarmhärtigt många spanskaglosor vi fått till tisdagen efter lovet. 66 stycken.
På grund av rädsla av att inte ha ett tillräckligt stort ordförråd för att kunna beskriva exakt hur bra Muse var, håller jag mig till att berätta att jag var där.
Avslutningsvis skulle jag vilja berätta om en mycket trevlig man, en engelsman, som frågade oss om vi pratade svenska på tåget. Han hade bott i Danmark i några år och ville gärna träna sina språkfärdigheter på oss. Han berättade om när han träffat Olof Palme och hur han är med i extramaterialet till "Sagan om de två tornen". Tydligen spelade han och hans orkester in bakgrundsmusiken till de tre filmerna om ringen.
Tema: biljetter (är det inte alltid det?)
Imorgon smäller det. Två gånger. Först ska jag till skolan sen ska jag hem och lägga i tvätten! Nu var jag allt bra rolig va? Nej men så här ligger det till; jag har mycket att se fram emot eftersom jag sitter inne med flertalet biljetter. Från Hedda har vi lärt oss att biljetter är det mest dyrbara vi kan hitta i det här landet. Den första biljetten tillåter mig att stå bland tusen svettiga människor och lyssna på det bandet (ja, Muse). Den andra biljetten tar mig över Nordsjön.
För att fira det här har jag packat en väska och tagit kort på den. Sen kan det vara bra med att ta med sig en väska när man ska resa så jag slog helt enkelt två flugor i en smäll. På grund av min mors frånvaro fick jag be min värdmamma att läsa igenom min packlista. Hon tyckte tydligen att den var lång för några minuter senare kom hon tillbaka för att ge mig en sockerkick så att jag skulle hinna bli klar innan det blev alltför sent.
Min titel är aningen missvisande eftersom bilderna egentligen alla har en gemensam nämnare: alla är tagna i mitt rum. Således borde temat vara "mitt rum", men har hört från ganska säkra källor (=Ebba, hennes pappa är revisor) att det är inne att göra det som inte alltid verkar mest förnuftigt. Tänker så klart på när Ebba skickade ångestframkallande mail tidigare idag. För att inte spendera morgondagen gnällande om hur trött jag är ser jag det som en nödvändighet att göra som kineserna gör när de är trötta nu.
Kattsingen
Brandlarmet har fått en knäpp och tjuter med jämna mellanrum. Genom habituering har jag lärt mig att leva med det men å andra sidan har jag det inte i mitt rum som vissa andra. Något jag har i mitt rum är katten. Tydligen kan han öpnna dörrar själv för när jag vaknade imorse låg han där vid min fotända och sov.
17:e maj blir säkert trevligt
Jane - Rebecka. Ett - noll.
Här kommer ett erkännande: Det var roligt att skriva uppsatsen. Okej, det var inte roligt, men det var mindre plågsamt än det brukar vara att skriva uppsats. Allt handlar om inställningen, eller?
Försökte ta ett kort på Buster idag men han ville inte samarbeta så det står kvar på "att göra-listan". Något jag kan checka av är inköp av både bussbiljett och flybiljett. Incheckningen på nätet inkluderade en skypekonferens då jag hade pappa på skärmen och Judy bredvid mig. Enklast blev då att slopa svenskan och köra all-in på engelskan, trots att det kändes lustigt att prata med min egen far på det viset.
Min förklaring av hur en svensk namnsdag firas överdrevs tyvärr då jag inte kom på något annat sätt att beskriva det än att säga "a small birthday". Med alla mellannamn som förekommer (speciellt i min släkt där man måste märkas med bokstäver utifrån vilket politiskt parti man står bakom) så tror nu min värdmamma att vi kalasar för någon var och varannan dag i Sverige.
Min förklaring av hur en svensk namnsdag firas överdrevs tyvärr då jag inte kom på något annat sätt att beskriva det än att säga "a small birthday". Med alla mellannamn som förekommer (speciellt i min släkt där man måste märkas med bokstäver utifrån vilket politiskt parti man står bakom) så tror nu min värdmamma att vi kalasar för någon var och varannan dag i Sverige.
Snart hemma
Att handla så länge som jag och Hedda gjorde igår kan inte vara bra för hälsan. Jag kände fullkomlig sympati för de män som gett upp på en bänk. Funderade på att slå mig ner men tyckte det skulle se lite klent ut, med tanke på min image. Blev lättad när Hedda somnade på bussresan hem, inte bara jag som kan bli utmattad.
Hampton Court levererade över förväntningar idag. Till ytan var slottet större än Afrika och med den vidsträckta trädgården var det svårt för Ebba att inte gå vilse. Trädgårdarna var för övrigt skrämmande välskötta och Hedda försökte klura ut hur man egentligen lyckades hålla gräsmattorna vältrimmande när Henry VIII ägde dem. Vi frågade honom aldrig trots att han stormade förbi minst tio gånger.
Buster har genom ett mirakel slutat bitas och ligger nu fridfullt och sover på min säng. För den icke-upplyste: Buster är familjens katt. En utav hans värsta egenskaper är tyvärr snarkandet, Judy har tidigare beskrivit det som en sömn-dödare och nu förstår jag varför, han överröstar till och med min musik, vilket inte alls är särskilt fridfullt nu när jag tänker efter.
Have a great time in the world
Eftersom Ebbs hade en gäst att ta hand om idag (eventuellt bli omhändertagen av) så åkte jag och H till Brick Lane aka Banglatown (aka Londons baksida). Gatukonsten, vintagebutikerna och fotoautomaterna var fantastiska medan bakgatorna och gästvänligheten låg under standard. Mina tidigare hörlurar hade gett upp totalt så vi tog en sväng förbi Apple innan kvällen avslutades bredvid ett hånglande par på en libanesisk restaurang i South Kensington. På tåget hem träffade vi en full britt som skulle till Sverige och bo i stoogaa (stuga). Vi lärde honom det svenska nyckelordet; fika. När han gick av önskade vi honom en trevlig vistelse i Sverige och han önskade oss en trevlig vistelse i världen.
The young Rebecka
"So the young Rebecka wants to go to church, huh?" Eftersom Father Nigel har varit en del av min dagliga underhållning är det på tiden att jag får träffa honom. Efter lovet har Roy lovat att ta med mig till kyrkan.
Ännu en vecka har passerat och läxorna har kastats fram och tillbaka mellan skrivbord och skolväska utan att bli gjorda. Med en vecka kvar till lov så räknar ingen längre ner till proven och redovisningarna. Engelsmännen räknar ner till jul redan, min värdmamma har köpt och gett bort förvånansvärt många julklappar. Men åter till saken; snart får jag återse min kära familj.
På tal om familjelycka så anlände Ebbas mor till London igår, vilket resulterade i en trevlig kväll på Burgers Co och en kvällspromenad förbi "Benny". Jag kan inte tacka henne nog för den present som jag kanske borde ha misstänkt när Ebba för några dagar sedan frågade om hon fick ställa en personlig fråga och sedan undrade vilken min favoritchoklad är.
Idag vill jag önska min egen mamma lycka till när hon flyger över Atlanten och rakt ner i Minnesota för att återigen få träffa Lisa. Ser fram emot att få skypa med dessa damer.
You should enjoy it
När man får instruktioner om hur man ska skriva en uppsats har jag aldrig förr varit med om att läraren förklarat hur man ska känna när man gör den. Tydligen så är det svårt att inte ha kul när man skriver om hur Matilda's mamma ser på händelser i boken "Mister Pip".
Vad höstlovet än har att erbjuda så tror jag att alla studenter är rörande överens om att det kommer bli en lättnadens vecka.
Igår på bion var det frågestund med regissören efter filmen. Jag försökte komma på något bra att fråga eftersom man fick en mikrofon att tala i. Emellertid lyckades varken jag eller Hebba komma på någon passande fråga. (Passande fråga i det här sammanhanget skulle varit en överklassliknande, kort recension med så många fina ord som möjligt, helst med politisk inrikting, följt av en tankegång om huruvida avståndet till kameran var symboliskt eller ej.) Ebba passade istället på att gråta en skvätt.
Idag besökte jag gymmet på riktigt för första gången. (Förra gången tittade jag bara på det.) Ebbas koncentration förbryllade mig då hon inte ens tog någon notis om att jag kastade bollar på henne från boxningssäcken för att få hennes uppmärksamhet.
Guld och grön politik
Håltimmar är det bästa pluggtillfället. Men jag har pluggat så hårt i fem minuter nu så jag förtjänar ett avbrott på internet. Hedda och Ebba pratar om kontracykliska metoder.
Ja aboslut, jag ringer upp dig sen!
Har gått runt och väntat på ett samtal hela dagen. Jag inbillade mig att jag hörde min ringsignal och jag märkte när någons mobil vibrerade på andra sidan rummet, är det på grund av cocktailparty-effekten? Fast tvärtom på något bakvänt vis? Stressen och pressen hinner ikapp och skolarbetet känns som en ...jag orkar inte ens komma på något passande ord. Jag har läxor att hinna med.
Något som jag motarbetat till varje pris sedan Kingston-dagen, då vi promenerade i två timmar i converse och med tunga väskor, är myten om att det är avkopplande att gå. Idag hände det dock något revolutionerande, jag gick nerför Richmond Hill till stationen. Helt frivilligt. Förutom att gå min misstro till mötes satte jag mig nästan på en ekorre som jag sedan tog en fin bild på.
I helgen var vi på Carnaby street och löpte amok med våra plånböcker. Det var rörande att se Ebba kämpa med att väga för- och nackdelar med en klänning. Hon har redan kommit så långt i shoppingvärlden.
I ett hav av bekymmer och fruktan inför kommande prov finns det olika livbojar, marabou är en utav dem. En annan, en väldigt viktigt, är kontakt med sin familj. Idag fick jag ett brev från min extrafamilj och det värmde hjärtat.
I ett hav av bekymmer och fruktan inför kommande prov finns det olika livbojar, marabou är en utav dem. En annan, en väldigt viktigt, är kontakt med sin familj. Idag fick jag ett brev från min extrafamilj och det värmde hjärtat.
...och familj betyder att ingen lämnas utanför
Svenska kyrkan i London hade uppenbarligen inte tagit till sig av det Ohana-budskap som Ebba förespråkat hela dagen. De ville inte släppa in oss trots att det tagit oss två timmar att hitta dit. De hade till och med slängt ut Simba på gatan vilket var väldigt upprörande. Som tröst fick vi turista i närområdet och ta kort på fina hus.
Jag var på marknaden med min så kallade pojkvän och han ger mig sin telefon och säger att det är min pappa. Jag sa "Det här är inte min pappa, det här är en mobil." Sedan kastade jag den på marken. http://www.youtube.com/watch?v=gAYL5H46QnQ
Do not photograph the deer at close range
Trots varnande värdpappor (Roy), tidningsartiklar och skyltar så begav jag mig ut i parken idag. De brunstiga rådjurshannarna makade inte på sig när jag kom gående utan allierade sig i en hotfull klunga. Som tur var förstod de norrländska så jag höll en föreläsning om integritetszoner och diverse annat jag kunde komma att tänka på. Sedan lämnade jag parken för att inte återvända på ett bra tag.
Just nu försöker jag och Hedda göra en planering. Vi har fastnat i en diskussion om vad vi ska äta när vi åker till Kensington Gardens, Hedda tycker nutella. För att ta hänsyn till skåningens eventuella önskningar funderar vi på att köra ner en vaniljstång också. Morgondagen ser ut att bli spännande, vi ska prova en ny kombination; jobbletande och besök hos svenska kyrkan.
Är det insidan som räknas även när man pratar om tågstationer?
Är det donuts som ser ut som muffins eller är det muffins som ser ut som donuts? Förutom förvirrande bakverk hittade jag en del träd i East Sheen som trodde de var med i någon slags färgglad musikal.
Att gå ut genom huvudentrén till Waterloo station och sedan titta bakåt resulterade i fotografering av den vackra utsidan som skilde sig avsevärt från den ruggiga insidan.
Förutom att konstatera hur saker och ting i min omgivning försöker utge sig för att vara något de inte är har jag idag plockat hem en hög med kulturpoäng. The Wings, som Hedda och jag såg på bio, var nämlingen en stumfilm. Faktiskt den enda stumfilm som vunnit en Oscar.
Det kan lika gärna gå bra!
Så sa hon, samhällskunskapsläraren. Det låter fint, bra och uppmuntrande i jämförelse med fraser som "Ditt finger har blivit blått nu, ska du inte besöka skolsköterskan?". För att klargöra mig; det är inte uttrycket det är fel på utan i vilket sammanhang det togs upp. Vi började nämligen med ett nytt område idag; nationalekonomi. Budskapet fick motsatt effekt för mig då jag nu är oroad för hur hon kommit fram till att hon kände behovet av att inleda kapitlet med de här orden. Hur illa kan tidigare elever tyckt att det var?
Trots den händelserika dagen med skolfotografering, stark currysås och klassens nya musikaliska talang (då talar jag självklart om hur alla tycks sitta och snora i takt) så skulle jag vilja ta mig tid att skriva ett par rader om Heddas brutna klänningtrend. Om du läser det här Hedda; jag har känt dig i mer än fem veckor och har inte sett dig i byxor en enda gång men idag tog du ett stort steg, jag är stolt över dig.
Tilläggningsvis skulle jag bara vilja upplysa allmänheten om att jag bokat biljett hem till Sverige den 27:e oktober. Ironiskt nog kommer jag dock inte hem till Uppsala förrän den 28:e. För vidare information; ring Polia.
Bättre att ha en tårta i köket än tio i skogen
Dagar som dessa saknar jag mitt andra hem. Att yra omkring för att hitta någonstans att plugga skulle inte vara nödvändigt om jag, som i Sverige, hade mina gudföräldrar ett kvarter bort. Då skulle jag istället lämna skolböckerna åt sidan och bege mig till det stället där stress och oro inte kan hitta mig, jag skulle bege hem till Anders och Eva.
Lösningen blev till slut att vi samlades hos mig, mest för att Ebba lovade att köpa med sig en tårta. Sen hur det gick med uppsatsen finner jag inget behov av att redovisa.
Innan jag återgår till att försöka klämma in ord som "historiebruk" i texter om amerikanska revolutionen vill jag fastslå att Ebba, som faktiskt är en smart kvinna, har uppenbara problem med att öppna dörrar. När telefonen ringde tidigare antog jag att det var min värdmamma som ville se om jag var "alright" men i andra änden hör jag Ebbas röst vittna om terror. Hon beskriver ett fruktansvärt scenario; hon har dörren framför sig, hon har nyckeln i handen och hon har kunskapen, men hon har inte förmågan att få upp dörren.
"And 'll have a coke as well, please. No, not a diet one, no!"
Lövens skiftning i färg vittnar om höstens ankomst och detsamma gör Heddas iver att köpa en halsduk mot den plötsliga kylan.Medan jag fridfullt stod och fotade träd kom en bil körande mot mig med intentionerna att köra över mig så jag fick ta ett lika graciöst skutt som Ebba fått göra häromdagen då tunnelbanedörren försökte krama om henne och hon kände sig ytterst obekväm med att ens tänka tanken.
Förutom att fotografera botanik har jag idag dessutom hoppat upp på hästryggen igen. Jag åkte till Starbucks för att möta upp med Ebba som lovat att vara lika tråkig som en "tråkig människa". Huvudsyftet med uppmötet var att plugga och skriva på uppsatser tills någon av oss kreverade. Lagom till föreställningens första akt kom Hedda inrusande direkt från tåget och vi var snart på språng, med datorer avstängda och nerpackade i tunga väskor. Vår avsaknad av självdisciplin och våra skuldkänslor över att ha klivit ned från hästen efter fem minuter gjorde väskorna ännu tyngre men det finns ingenting som en kall cola inte kan bota.
Latte och varm choklad i japanska skålar inser jag nu kommer att vara orsaken till en sömnlös natt. Då jag har 1600 ord kvar på en historiauppsats som ska lämnas in på måndag behöver koffeinets effekt i för sig inte vara negativt.
Hej, Tunnelbanan är avstängd. Hejdå.
Igår gick hysterin över gränsen. Mat och biljetter, det är vad våra liv kretsar kring. Biobiljetter, musikalbiljetter, balettbiljetter(!?), blodiga stekar, nutella, vitt bröd och pommes frites.
Då gårdagens resa till IKEA resulterade i att Hebborna kände sig som två lurade (av busschaufförer) och blöta hundar inser jag att mitt val att stanna hemma och skriva klart min bilduppsats var klokt och tidsbesparande. Å andra sidan fick de ju äta köttbullar, princesstårta och vad engelsmännen kallar "svensk sushi". Det visade sig vara skagenröra. Hedda hade fått tag på knäckebröd som löstes upp i regnet medan Ebba varit vis nog att anpassa sina inköp efter vädret och införskaffat sig en flaska med stenar.
Kvällen spenderades på det mycket amerikanska "Hard Rock Cafe" där vi fick äta oss mätta på nachoförrätten och ge bort huvudrätten till närmaste uteliggare. Min huvudrätt bestod av en tallrik fylld med ost. En kväll med fullständigt fantastiskt sällskap och fantastisk musik, förutom de hemskt långa minuterna då de spelade One Directions "You don't know you're beautiful" och jag fick sitta med fingrarna i öronen.
På väg hem till Richmond springer vi på en tjej från spanskan och hennes pojkvän (?) som ville döda Hedda. Heddas replik, som kommer att ristas in på hennes gravsten, var "Hej, tunnelbanan är avstängd, hejdå."
Väl tillbaka i Richmond, Manor Circus för att vara exakt, gick Ebba av bussen för att gå hem och ta på sig sin fina pyjamas och välja vilka skor hon skulle sätta i trappan denna kväll. Ebba kunde inte riktigt förklara ritualens ursprung utan förklarade att hon helt enkelt bara litar på sina värdföräldrars omdöme när det kommer till var gränsen för galenskap går.
En hållplats senare inser Hedda att hennes biljett till morgondagens underhållning ligger kvar i Ebbas kameraväska, undangömd från det upplösande regnet. Hedda var så snäll och lät mig följa med ändå bort till Ebbas hus för att knacka på och ännu en gång försöka övertala Valerie hur viktig den här biljetten faktiskt är. Dock var det inte Valerie som öppnade. Ingen gjorde det. Ebba, en annars mycket smart tjej, hade tydligen problem med att få upp dörren så vi konverserade genom brevinkastet istället, i regnet, vid midnatt, för den betydelsefulla papperslappen. Det var här någonstans som jag kände att biljetthysterin hade gått över gränsen. Samma känsla som när jag själv tidigare gett förslaget att kasta stenar på Ebbas fönsterruta för att få hennes uppmärksamhet innan vi visste att hon redan var i nere farstun.
Det lyckliga slutet innebar för Hedda en biljett i handen, för mig att på vägen hem från bussen ha en Hard Rock Cafe-påse på huvudet mot regnet och för Ebba att hon fått visa sin fina pyjamas för Cathy.
Det lyckliga slutet innebar för Hedda en biljett i handen, för mig att på vägen hem från bussen ha en Hard Rock Cafe-påse på huvudet mot regnet och för Ebba att hon fått visa sin fina pyjamas för Cathy.
Då Emma har tillgång till mitt lösenord loggar hon ibland in och fixar sådant som jag inte förstår mig på, såsom headern. Hon laddar också upp egobilder i hopp om att jag ska lägga upp dem och skriva en rad om hur mycket jag tycker om henne. Så här kommer det; jag gillar dig Emma.
Kränga - in eller ut
Då Ebba påstår att kränga skulle betyda att man äter, väldigt mycket och väldigt snabbt, blir jag fundersam. Att kränga något är väl att sälja något? Någonstans i bakhuvudet har jag för mig att jag hört uttrycket "kränga knark". Undrar hur många skånska dealers som, efter en order, stått och tryckt i sig en bunt cannabis för att göra chefen nöjd.
Morgondagens ledighet fick idag mina förväntningar att skena iväg när det gäller lärarnas givmildhet. Jag kom på mig själv med att fråga en lärare om hon hade planerat att bjuda på kanelbullar idag, då det är kanelbullens dag. Dock var svaret nej men jag hänger inte läpp för den sakens skull. Med fem lektioner inställda på en fredag kan ingen hänga läpp. För att fira våra kommande, undantagsliga fria händer och dessutom att spanskaprovet är avklarat tänker jag nu lägga upp icke-relaterade bilder. Bilder från centrala London, Notting Hill samt Isaks och Johannas vardagsrm.
Muse Madness på replay
Trots att jag knappt använder hissen var det ingen postitiv nyhet som mötte mig imorse. Vetskapen om att hissen finns som ett alternativ men att jag istället tar mig upp två våningar med mina råstarka ben ger mig en självförtroendekick, varje morgon. Besvikelsen över att behöva tra trapporna växte i takt med vartenda trappsteg jag tog.
Den här incidenten glömdes dock bort samma sekund som jag öppnade min mejl. Ett mycket intressant mejl låg och väntade i inkorgen, adresserat till någon "Miss Angerbjorn", vem nu det kan vara.
Hedda håller i detta nu på att logga ut från facebook och lämna mig ensam kvar i en gruppchatt med Ångest och Stress. Har outtalade planer på att ignorera dem och börja plugga inför det stundande spanskaprovet istället.
Pizza på strada - standard
Trafiken här går, som min kära vän Emma påpekade innan jag åkte, mycket segt. Något som irriterar mig mer än att de skriver hur mycket kalorier varendra produkt innehåller är det faktum att ingen vågar köra emot gult ljus. Är det bara jag eller är inte gul som grön, bara lite skrikigare? Både utseendemässigt och när det kommer till betydelsen. Då grön betyder kör, har jag lärt mig att gul betyder KÖR NU INNAN DET BLIR RÖTT!! Blir alltid lika förvånad när busschauffören börjar bromsa in när man gjort sig beredd på en kraftig och plötslig acceleration.
Mind the gap, are you alright, be safe, just around the corner. Uttryck som aldrig kan ifrågasättas. Det verkar inte ha någon större betydelse vilket uttryck man använder eller när, en ja eller nej-fråga skulle säkert kunna besvaras med "just around the corner" utan att någon skulle lyfta på ögonbrynen. Då jag ikväll sms:ade Ebba "Be safe" eftersom vi alla åkte buss hem efter klockan 10 fick jag direkt svar: "Mind the gap."
Trots skollunchens avsaknad av sallad och kaloribombstatus bestämde vi oss för att äta kvällsmat på gamla goda Strada. Hamburgare, pommes och pizza på en dag betyder kaninmat resten av veckan om jag känner Hedda rätt.
Mind the gap, are you alright, be safe, just around the corner. Uttryck som aldrig kan ifrågasättas. Det verkar inte ha någon större betydelse vilket uttryck man använder eller när, en ja eller nej-fråga skulle säkert kunna besvaras med "just around the corner" utan att någon skulle lyfta på ögonbrynen. Då jag ikväll sms:ade Ebba "Be safe" eftersom vi alla åkte buss hem efter klockan 10 fick jag direkt svar: "Mind the gap."
Trots skollunchens avsaknad av sallad och kaloribombstatus bestämde vi oss för att äta kvällsmat på gamla goda Strada. Hamburgare, pommes och pizza på en dag betyder kaninmat resten av veckan om jag känner Hedda rätt.
Får man klaga när man bor i London?
Ovan: Svar på din kommentar, Alex.
Bilden är en dedikation till Mrs. Nutella. (Du kan skylla på tvillingarna hur mycket du vill men det är endast en projektion. Istället för att se faran i vitögat väljer du en mycket lämplig försvarsmekanism.)
Dagen har inte varit ultimat då jag inte har fått någon ordning på vår historiauppsats. Tilläggningsvis rekommenderar jag inte någon att försöka studera hemifrån, om så bara en timme, det bryter ned ens tro på självdisciplin. Till råga på allt fick jag uppleva en hjärtekrossande besvikelse då Ebba, på sin blogg, valde att upphöja beroendeframkallande nästan-droger istället för mig.
Dagen har inte varit ultimat då jag inte har fått någon ordning på vår historiauppsats. Tilläggningsvis rekommenderar jag inte någon att försöka studera hemifrån, om så bara en timme, det bryter ned ens tro på självdisciplin. Till råga på allt fick jag uppleva en hjärtekrossande besvikelse då Ebba, på sin blogg, valde att upphöja beroendeframkallande nästan-droger istället för mig.
I call bullshit
Jag ska inte nämna några namn men en viss person som börjar på H och rimmar på gädda sa igår att denna dagen skulle spenderas i studiernas värld. Det enda jag lärde mig var några få spanska reflexiva verb och att Victoria's Secret har en avdelning för VIP-shoppare på översta planet.
Men jag borde inte klaga, det var absolut värt att åka in till stan idag. För det första träffade vi en ny person idag, fjortis-Ebba, hon som shoppar och plattar håret. Med tanke på den trumpna minen som mötte oss på Richmond station betvivlar jag att detta händer igen. För det andra hade de 50% rea på the Bodyshop så jag kunde inte låta bli att köpa mig en burk så kallat bodybutter. När jag fått klart för mig att den sort som min kära syster brukar använda inte fanns så tog jag den som var mest lik. Det är något jag inte förstår mig på, självplågeriet jag fortsätter att utöva mot mig själv. Jag gör medvetet saker som får mig att sakna mina nära och kära...
På Starbucks fick jag bekräftat att människor är mer benägna att stava rätt när jag säger Teddy än när jag säger Rebecka(/Rebecca/Rebeca!??). Teddy är mitt namn när jag umgås i Hebba-kretsen. Teddy, Hedda och Ebba rimmar tydligen bättre än Rebecka, Hedda och Ebba. Eller så är det för att det är svårt för skåningen när mitt namn börjar på R...
När jag skrev mitt senaste inlägg satt jag länge och grubblade över vad det andra h:et i min alliterationala rubrik kommit ifrån. Idag hjälpte Ebba mig att komma på att det var handssprit som jag nyligen har blivit beroende av. Det och min halvfungerande höft är vad jag plågar mina vänner med genom att ta upp det så fort tillfälle ges.
Men jag borde inte klaga, det var absolut värt att åka in till stan idag. För det första träffade vi en ny person idag, fjortis-Ebba, hon som shoppar och plattar håret. Med tanke på den trumpna minen som mötte oss på Richmond station betvivlar jag att detta händer igen. För det andra hade de 50% rea på the Bodyshop så jag kunde inte låta bli att köpa mig en burk så kallat bodybutter. När jag fått klart för mig att den sort som min kära syster brukar använda inte fanns så tog jag den som var mest lik. Det är något jag inte förstår mig på, självplågeriet jag fortsätter att utöva mot mig själv. Jag gör medvetet saker som får mig att sakna mina nära och kära...
På Starbucks fick jag bekräftat att människor är mer benägna att stava rätt när jag säger Teddy än när jag säger Rebecka(/Rebecca/Rebeca!??). Teddy är mitt namn när jag umgås i Hebba-kretsen. Teddy, Hedda och Ebba rimmar tydligen bättre än Rebecka, Hedda och Ebba. Eller så är det för att det är svårt för skåningen när mitt namn börjar på R...
När jag skrev mitt senaste inlägg satt jag länge och grubblade över vad det andra h:et i min alliterationala rubrik kommit ifrån. Idag hjälpte Ebba mig att komma på att det var handssprit som jag nyligen har blivit beroende av. Det och min halvfungerande höft är vad jag plågar mina vänner med genom att ta upp det så fort tillfälle ges.
