Välkommen, solen (trodde jag)
Att ha sluppit alla förkylningsepidemier som cirkulerat i Sverige under min uppväxt tar ut sitt pris här borta. För fjärde gången är jag nu allvarligt förkyld (hata inte på formuleringen) och kan bara säga att jag återigen är tacksam över min värdfamiljsplacering hos Judy, stadens medicinkvinna.
(Rebecka Angrybear in English)
Ost i en skål och inhumana chicken wings
Äta bör man, annars dör man... om man ska lita på Roy alltså. Har fått prova på nya rätter i helgen, varav en var ofrivillig och bestod av en ostskiva i en skål. Den andra var typisk engelsk paj, åtminstone till utseendet. I och med att vi varit på nya restauranger både igår och idag har vi utvidgat vår komfortzon (ända bort till Notting Hill).
Imorse tittade solen fram och lockade ut både mig och andra nyfikna människor som ville ta vara på den kortvariga värmen innan regnet skulle göra sitt återbesök. Fastnade som vanligt i Water Gardens där jag fick bevittna en man försöka dränka en annan man vilket gjorde mig förskräckt tills jag insåg att de bråkade om en kvinna, och då kunde inse att det i alla fall fanns ett syfte. Kvinnan simmade omkring lite nonchalant och brydde sig inte så mycket. Annat kan man säga om publiken som, förutom jag, bestod av ett par med deras hund. Efter ett tag jagade den ene mannen bort den andre som skrek av ilska och förödmjukelse. Nämnde jag att de var änder?
Förutom det slagsmål jag precis beskrivit (som för övrigt finns på film) så har jag även fått titta på mycket annat spännande idag. Victoria and Albert's och Science museum checkades av från listan och Ebba har tagit ett snack med månen om vikten av att hålla avstånd ifrån varandra. Fick också lära mig att Science museum har gratis wi-fi, vilket är en icke-föraktlig lärdom.
Positivt idag: Slapp bråka med servitören om vad jag beställt och inte.
Negativt: Missade HD:s födelsedagsfest.
Vi håller oss i form
Ibland har jag tråkigt i skolan, ibland inte
På torsdag ska musikalen "Shrek" åtnjutas tillsammans med Judy, Mica och Chloe. Tillställningen klassificeras som ett kollektivt födelsedagsfirande då tiden som passerar mellan våra fyra födelsedagar tillsammans inte når mycket mer än två månader med start i december och slut i februari. Jesus har också sin födelsedag inom den tidsramen men jag tror att det är en kvinnlig sammankomst.
Helgnöjen
Efter att ha sprungit omkring i butiker ett tag satte vi oss på "Meat and Wine", en restaurang där hälften av gästerna var muslimer och hälften fyllde år. Gissningsvis trodde de icke-köttätande muslimerna att stället hette "Meet and Whine".
Jag tänkte avsluta med ett citat: "With great power comes great responsibility." (Riktat mot den person som fick låna mitt lösenord till bloggen för att kolla en sak och sedan utnyttjade detta, Jossan.)
Puss
Bruno
Förutom att gå i skolan och jobba väldigt hårt med läxor så har jag spenderat ett par timmar med att få Jullan att bli galen. En gåta så självklar som "Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren?" fast med ett väldigt specificerat svar kan ju faktiskt frustrera vem som helst.
"Snön" är borta
Förutom skyltar i Hampton-området såg jag och Ebba en hög brevlåda i Richmond. "Varför står det weed på den?" undrade Ebba.
På väg hem från skolan hörde jag någon ropa "Garbage fight!!" och sedan vältes fyra soppåsar, som stått på muren, ner över mig. Okej, nu överdrev jag kanske lite... Det var ingen som ropade, det var faktiskt ingen annan där än jag. Dessutom stod soppåsarna kvar där uppe när jag gått förbi. Men det var ett udda ställe att dumpa skräpet på.
Grattis HD!
Hedda has gone mad (er)
Hedda har idag haft svårt att hålla inne sina aggressionen gällande en film och den omdebatterade våldtäkten som utspelar sig däri. För att klargöra varför hon är arg säger filmen att killen är förövaren medan Hedda tolkar kvinnan som sexgalning i boken. Inte nog med det så smsar hon mig nu och skriver att hon sitter invirad i en badrumsmatta.
Förutom den action som Hedda bjudit på under dagen har det också varit brittiskt snökaos (läs: svensk sommar, som min skånska vän förklarade för mig att det kallas (och nej, inte Ebba denna gång))
Arton år och skånska missförstånd
Ebba och Hedda förstår inte något av vad den andre säger. Samtidigt har Heddas nerver varit i riskzonen hela dagen på grund av att hon stressat för mycket för att ge mig en så bra födelsedag som möjligt. (Dig kan man lita på, H)
Trots att jag förväntas göra en massa vilda grejer nu när jag är arton har jag inte riktigt varit folket till lags. Det galnaste jag gjort idag var att prata på improviserad arabiska med en promoter som var väldigt på, störande på, till och med.
Kvällsäventyren blev till nattäventyr när alla bussar slutat gå och jag hamnade ensam i en mörk gränd som jag aldrig befunnit mig i tidigare. Lyckligtvis tog jag mig ur situationen (om än med blodiga knytnävar) och när jag väl kom hem var klockan mer än för mycket.
Såhär i efterhand
Saknar familj vänner och släkt och födelsedagskalas.
Ensam hemma med mor
Att snart fylla arton känns fruktansvärt. Jag vill vara ett barn utan ansvar och utan stressen och pressen att behöva lämna tillbaka biblioteksböcker i tid. Om mindre än en vecka är jag inte längre en larv, utan en fjäril med frihet. Men det är mest tanken på att jag aldrig mer kan bli en larv som tillåts nere i leran utan måste hålla ställningarna själv med mina egna vingar som skrämmer mig. Det blev en lång och aningen skruvad mening.
