angrybear.blogg.se

Jag trodde att lov skulle vara lugna och sköna men tvärtom hamnar jag alltid i hetsiga kamper mot klockan. Stress älskar mig trots att jag ratat den hundratals gånger. Håller just nu på att planera hur jag ska fira in det nya året.

Samtidigt sitter syrran och slipar på sin nya blogg (http://cosycostumes.blogg.se/) på andra sidan rummet. Har hunnit hänga med både henne, Alex, Emlan, Carro och Jullan och än är det inte färdighängt. Ska besöka min fina Fia imorn. 

 

Mina höga tankar om ICA raserades idag när de bara hade öppet till klockan två och kassörskan inte ville skratta åt mitt och pappas skämt. Det var ett ytterst underhållande skämt som innehöll både godis, namnet Berta och bitterhet, vad mer kan man önska? Helst vill jag åka ner till Vinslöv och göra en utvärdering av deras ICA för att sedan överväga en flytt. 

Annars har min julafton givit strålande resultat - jag sitter nu här framför datorn mätt, glad och belåten. Min tro på att man alltid ska avsluta när man är på topp fick mig att vilja gå och lägga mig för ungefär en timme sedan. Jag ändrade mig dock när min lillebror gav mig ett tillfälle att ägna mig åt kvalitetshäng framför hans tv och min syster också anslöt sig.

Eftersom klockan nu bestämt att julafton övergått till juldagen bör jag gå och lägga mig, i en pyjamas som är förvånansvärt lik din, Ebba. (Trots att vi är femtio mil ifrån varandra kan jag fortfarande ebba dig, Ebba.)

 

Turbulens på planet som fällde ner kabinpersonalen var inte uppmuntrande dagen före domedagen. Dock var jag snarare uttråkad än rädd eftersom mitt enda sällskap var en arabisk man som satt helt stilla och tyst förutom när han diskret tog ur hörlurarna ur öronen varje gång en flygvärdinna gick förbi och sedan satte in dem i öronen igen när de försvann. Jag misstänker att han trodde att han bröt mot någon slags regel och försökte spela oskyldig.

När jag landat i Sverige (som från planet såg ut som om det vore täckt av sanddynor) var jag tvungen att stå i kö bakom ett par 08-or som tjatade om after-ski och bira. Kölden var slående, på ett trevligt sätt, eftersom jag vaknade till och kunde fortsätta min resa som ännu inte var över. Min mamma var så snäll så att hon kom och hämtade mig i Stockholm eftersom alla tåg hade slutat gå, men vem vill klaga på SJ nu när alla andra gör det? Det är ju så pass mainstream så att det är roligare att hylla dessa icke-existerande nattågstjänster genom att köra en drive-in på McDonald's (har saknat Cheddardippen som inte går att få tag på i London, tänker på dig i dessa svåra tider, Karro).

Väl hemma i Storvreta mottogs jag av både familj, grannar och ICA. Grannarna lyser upp hela kvarteret med sina juldekorationer och det var en trevlig syn att komma hem till. Sedan har ICA fått för sig att de vill bjuda på gratis glass vilket var trevligt men kanske mindre tematiskt eftersom kalla årstider brukar förknippas med varma rätter och drycker.

Firade i söndags tredje advent med Judy som frågade hur man stavade "adventsfika" som hon gärna ville skriva att hon hade på sin facebook. På grund av utebliven snö blev det dessvärre ingen vidare julstämning, men vi gjorde vårt bästa för att skapa en med nybakade pepparkakor och planerande av morgondagens lussebullfrukost. 

De senaste skoldagarna har varit trevliga men hemskt icke-produktiva. Fika, fika och fika har varit på schemat. Och fika såklart.

Imorgonkväll går planet hem till Sverige och jag förbereder mig genom att packa ner EM-mössan (Ebbas mormor-mössan) som inte bara är varm utan också får lärare att skrika av glädje.

När man är med Hedda från morgon till kväll märker man hur hon genomgår flertalet stadier. Först är hon sansad och kontrollerad, men efter att ha sprungit runt ett tag och shoppat julklappar så det står härligt till blir hon speedad och slänger sig med uttryck som "galeet" på tunnelbanan. I slutet av kvällen, efter att ha fått i sig både koffein och ett mål mat skrattar hon tills hon kiknar åt arroganta servitriser såväl som åt aggressiva busschaufförer med kvastar. Myntet som jag och Ebba kastar emellan oss varje gång vi får någon att skratta kunde under en minut byta ägare så många gånger så att Hedda började skratta ännu mer. Skulle vilja summera dagen som en väldigt härlig.

Idag har jag och Judy tagit en promenad i det varma vädret och ska snart baka lite pepparkakor. Har insett att det inte alltid är det lättaste att förklara hur varje del i "pepparkaksdeg" ska uttalas. Peppar-kaks-deg blev fel så jag försökte rätta till det med peppar-kak-sdeg men det blev nästan ännu värre. Om ni inte förstår så har ni ett lika rent sinne om Ebba. Hur kan man inte förstå betydelsen av kronjuvelerna, Ebba?

Frida Kahlo och hennes kommunistinfluerade liv har varit ett återkommande samtalsämne av någon konstig anledning och idag skulle vi diskutera hennes tveksamt romantiska privatliv då jag blandade ihop orden en aning.

Andra intressanta diskussioner har idag handlat om vittnesspykologi och borggårdstalet samt "Baby Karl" som är ett, i särklass, fantastiskt roligt samtalsämne, särskilt på fredagseftermiddagar.

Luciafirandet blev en succé, både i fredags i Svenska handelskammaren och igår i Unitarian Church. Vi fick till och med en mycket lovande recension av Karl.

Att jag för tillfället tar det väldigt lugnt (med det huvudsakliga syftet att bli frisk från min förkylning) avspeglas i hur många djurbilder jag har tagit (djuren blir väldigt intressanta och oförutsägbara när man sitter inne på rummet hela dagen förutom att ta en kort sväng ut till parken). Bara på Buster har jag nog tagit hundra bilder på bara några dagar. Han har spenderat mycket tid på mitt rum, det ska ha med hans sjätte sinne att göra. Han är en väldigt smart katt som märker när någon är sjuk och kan tänkas behöva lite sällskap. Han har således suttit på min säng medan jag har roat mig själv med att skriva julkort.

Ute i parken var det någon slags sammankomst för rådjuren, de prickiga, de vita, de stora och de små, alla var där och lekte (eller planerade en massiv attack för att hämnas). Det är nämligen så att man sköt ihjäl ett par stycken i oktober för att de inte ska bli för många. Jag håller mig på avstånd, för säkerhets skull.

Svanen, som jag såg sist jag var där, var kvar i Water Gardens, jag tror att det är någon slags jultradition. Svanen är ändernas motsvarighet till tomten. Som ni ser på bilderna är det inte en enda snöflinga så långt ögat kan nå. Det tynger mitt hjärta att inte få åka någon pulka och att inte få slippa skolan för att bussarna inte kan ta sig fram. Det sistnämnda kanske kan ske ändå om det regnar lite förresten...

 

För övrigt visade jag Laser-turken för Ebba idag under mattelektionen så medan vi andra försökte kämpa oss igenom andragradsekvationer och pq-formler satt hon och roade sig.

 

Grabbar, ni gör mig till en väldigt stolt och slagen (med hästlängder) syrra/kusin.

I fredags skulle vi under svensklektionen dramatisera en dikt om den onda älvan Loreley och vår grupp kände det som vår plikt att visa hur långsökta tolkningar man kan göra genom att röra ner lite befängda repliker och ärligt skådespel i vår moderna mix.

Helgen var minst sagt behaglig med livsomvävlande filmer och julklappsshopping samt pannkaksfrukost a la Makarowski på lördagsmorgonen.
 
Starten på veckan var oroande då H inte var i skolan. Vi förträngde detta genom att låtsas att hon bara var försenad men när lunchen kom och ingen hade hämtat servetter till bordet insåg vi hur mycket vi saknade Heddi.

Min fantastiska familj spenderade igår hela sin eftermiddag med att hänga med mig via Skype. (Alex och Simon inkluderas INTE i "min fantastiska familj" eftersom de knappt visade sig på skärmen. Det framkom så småningom att de spelade TV-spel och det är tur för de grabbarna att jag tror på andra chanser.)
 
Igår firades dessutom Judys födelsedag med presenter och tårta. Tråkigt nog för Judy så gjorde julen återkommande intrång på hennes dag i form av upphängning av julstrumpor och ett otaligt antal julreklamer på tv.