angrybear.blogg.se

Det finns bara en person som river ner galgar i tv utan att veta om det. Jag gillar Isak.

http://www.tv4.se/sport/klipp/lundh-kritisk-till-forbundets-hantering-av-gerndt-fragan-2245219.

Imorse var det upp klockan 7.20 som gällde trots min (egentliga) härliga sovmorgon till 11.30. Det som var på agendan var en "live-presentation" via Skype. Mitt uppgift var att prata om Svenska skolan i London inför min entreprenörskapslärare och ettorna på JB (klockan 8.30 på morgonen, svensk tid).

 

Idag viskade Leon något till mig som jag inte helt uppfattade. När han upprepade sig kunde jag urskilja orden "watch" och "movie" vilket jag tog som att jag skulle sätta in 102 dalmatiner (som den lilla knabben hade i sina händer) i DVD-spelaren åt honom. När filmen rullade igång sa han "Thanks Becka" och mitt hjärta smälte. Inte för att jag älskar småbarn utan för att jag önskade att jag också hade varit söt och artig när jag var liten och gått omkring med tröjor som sa "Say please and thank you".

 

Trots att jag har ett enmannauppror mot läxor och annat som känns svårt fick jag i alla fall något avcheckat ifrån min lista idag; jag har köpt en present och ett kort till Judy som fyller år på måndag.

Ännu ett citat från min fantastiska samhällskunskapslärare som en gång i tiden hade ett fosterbarn som det gick väldigt bra för senare i livet. 

Jag har otroligt mycket att skriva om nu eftersom det var ett tag sedan jag skrev. Okej, jag inser direkt att det där var en tjock (så fruktansvärt fult uttryck) lögn. Förutom att gå på bio med Judy, besöka St Paul's Cathedral och naturfotografera har jag bara suttit och kämpat med alla mina läxor. Nu ljög jag igen... det börjar bli en vana. Jag har inte kämpat med mina läxor överhuvudtaget, jag har förnekat deras existens genom att spendera dagar och nätter med att titta på min favoritserie, Community (ursäkta smygreklamen).

För att gå in på detaljer har jag nu sett sista filmen i Twilight-sagan och kan säga att jag är fascinerad över min och Judys reaktion vid tvisten. Hon påstod sig ha läst boken men blev lika förvånad som jag.

 

I onsdags var jag och Ebba besvikna över att lärarna lagt studiebesöket till St Paul's Cathedral på vår träningstid. Vi kom att ändra våra åsikter när vi gått uppför cirka 500 trappsteg och, alldeles möra i benen, fick se den fantastiska utsikten. Sedan satt vi länge i Whispering Gallery och viskade meddelanden till varandra trots att vi satt i varsin ände av rummet. När vi försökte smygfotografera var det en röst inifrån väggen som sa åt oss att sluta, vilket nästan fick mig att tappa kameran.

I söndags tog jag en promenad i mitt paradis, Water Gardens, som inte alls märkt att det snart är december månad.

Förra veckan fick jag i uppdrag av Judy att kolla på Twilight-filmerna så att hon kunde ta med mig på bio och se sista filmen så fort som möjligt (så att ingen skulle hinna spoila något för henne). Ikväll är det första delen av Breaking Dawn som gäller och tydligen måste man äta Ben & Jenny's för ultimat upplevelse, som Judy förklarade för mig. 

Lucia - stillsam tradition eller hett debattämne? Efter sångträningen sköt Ebba två skott i Sarajevo genom att endast uttrycka sin åsikt om hur man borde välja Lucia. Efter ett par minuter var samtalstonen uppe bland skyarna och den högljudda argumentationen eskalerade till  att handla om definitionen av en demokrati. Det var en mysig eftermiddag men grupprummet vägg i vägg hade säkert svårt att få något gjort.

 

Utvecklingen av skyltdockor har tagit en konstig sväng sedan Victoria och Alberts tid då man faktiskt använde dessa för att visa upp kläder. På Ted Baker i Richmond vet jag inte riktigt vad man vill åstadkomma med sin fönsterskyltning.

I helgen har vi fått uppleva historia på museum men också fått en aptitretare på vad som komma skall. På tunnelbanan hade de nämlingen tryckt upp en stor planch på hur One Direction kommer att se ut om ett par år.

 

Julmarknaden vid Themsen var en succé (en applåd till Hedda). Försäljare och deras argument och extrapriser (only today, only for you) var dock inte lika succéartade. Jag blir alltid lurad till att tro att jag har en otrolig förmåga att få folk jag nyss har träffat att gilla mig. Speciellt när de böjer sig över disken och viskar "This is £30 but you will get it for £25 just because you're so nice" och jag inte har yttrat ett ord. Det måste ju vara karisma, eller?

Skridskoåkningen var roande, inte minst för att H åkte omkring och ramlade in i en kille (upprepade gånger) som hon tyckte var söt.

Besöket i Kathy och Roys kyrka idag var intressant. En minus till Ebba som svor på svenska i fikarummet (som var beläget i kyrkan) mer än en gång.

 

Ångrar inte för en sekund att jag promenerade ner till stationen idag istället för att ta bussen. Något jag faktiskt ångrar är att jag inte tog med kameran idag då det fanns mer än en vacker solnedgång att ta kort på. "How's my driving? Dial 0766-524-EAT SHIT!" stod det bakpå en bil.

 

Efter dagens gymbesök lekte jag och Ebba kurragömma med hennes busskort som hon lagt ifrån sig någonstans och sedan förträngt var det var. Jag blev förundrad över Ebbas lugn och skämdes över mitt tidigare utbrott när jag trodde att jag tappat bort min sko. (I hemlighet var jag också nöjd över den rättvisa som skipats i och med Ebbas förlust, eftersom det var Ebba som stulit mitt skodon för sitt eget nöje förut.)

Mina återkommande väderuppdateringar kommer inte att upphöra, här är en i bildformat:

 

Efter att ha hört rykten om att rådjurens brunstiga period är över vågade jag mig tillbaka till parken i helgen. En skylt, som jag sett så många gånger förut utan att läsa, ledde mig till en stor grind. Innanför grinden fann jag ett paradis. Ett problem dök tyvärr upp och förstörde stämningen som annars varit lika underbar som när man kastar sig huvudstupa ner i en vattensäng. En obstinat and hade ryckt upp en väldigt resonabelt uppsatt skylt (som bad allmänheten om att inte kliva på det nyplanterade gräset) och slängt den på marken. Sedan gick han omkring på gräset (leran snarare) med en rebellisk uppsyn.

 

På väg hem igen stötte jag på två söta, lekfulla rådjur. Jag gjorde den här analysen efter att ha påverkats alltför mycket av Bambi-andan. I själva verket bråkade de om en hona, som Judy förklarade för mig när jag senare visade henne bilderna. Det här kom som en chock eftersom mitt andrahandsval hade varit att tro på en kamp mellan två olika raser. (Ja, jag försöker antyda att det ena rådjuret var ljust.)

 

På lördag byter vi officiellt ut hösten mot vinter eftersom vi ska åka till South K och dra en sväng på skridskobanan. Räknar självklart med att de ska ha hockeyklubbor till utlåning så att man kan bjuda på lite motstånd under nästa års kusinhockeyspelande.

 

Redan på väg hem från skolan har solen gett upp. Det behöver naturligtvis inte vara något negativt, till exempel är det är ursäkt till varför jag inte behöver gå ut och springa. Problematiskt med det här tankesättet är att jag inte vill sluta som en avdankad ex-träningsnarkoman som istället fattat tycke för pudding. Lösningen blir skolgymmet där jag inspireras och sporras av Ebbas viljestyrka och tålamod och hon tydligen imponeras av mina sociala färdigheter. (Jag avbröt en svettig dejt för att be dem sänka musiken på CD-spelaren.) Min ursäkt för att jag inte pluggar är icke-existerande.

 

Svenska köttbullar är tydligen något som uppskattas av britterna och då Judy frågade efter min mammas recept fick jag klicka fram en ny flik, google translate, för att kunna förklara innebörden av stroobroed (ströbröd).

Idag hölls en het debatt om huruvida det är rättvist att hata Pernilla Wahlgren och Cameron Diaz samt skillnader mellan Zlatan och Glenn Hysén. Den diskussion som jag dock uppskattade mest var den som Ebba och jag hade på bussen hem efter en lång dag i skolan. Varför jag väljer att påpeka att vi hade spenderat hela dagen i skolan (med hjärnorna på högvarv) är för att ge förståelse för hur det kom sig att vi hade ett fullt seriöst meningsutbyte om häxors önskan med sitt liv. Jag kan inte för mitt liv komma på hur vi kom in på det här samtalsämnet.

 

Innan vi klev på bussen och gjorde skoldagens avslut officiellt (och jag fortfarande hade större delen av min hjärnkapacitet kvar) passade jag på att använda kameran som jag införskaffat mig nyligen. Jag tog kort på det träd som märker ut sig på "skolgården" genom att vara det enda träd som följer årstidens tema. På en bild finns också min skola med, den gömmer sig dock bakom all grönska.

 

Fyrverkerierna har smällt hela dagen men jag har inte sett någon Guy Fawkes-kopia brännas på bål. Är man intresserad så får man,enligt engelskläraren, verkligen se på grejer om man åker ner till Sussex där de till och med bränner ihjäl påven (handlade förhoppningsvis också om någon slags kopia). Vi spenderade halva lektionen med att prata om hung, drawn and quartered vilket involverade uppfläkta, brända organ och styckning. När vi gick vidare och skulle prata om boken vi läser fick vi nästan hoppa över delen där tånaglar nämns. Min lärare påstod sig vara känslig trots att det kändes fruktansvärt motsägelsefullt efter att hon visat upp en powerpoint med bilder på den tidigare nämnda bestraffningsmetoden.