Packat och klart
Är det övermodigt att tro att man klarar fyra väskor själv till flygplatsen? Alla jag talar med verkar tycka det. Mina armmuskler och min uthållighet kommer imorgon att genomgå ett test, och enligt många misslyckas med det. Har dock inte tid, ork eller lust att tänka på såna praktiska detaljer då jag är fullt upptagen med att ta farväl av mitt hem. Parken och rådjuren är först på morgondagens lista. Klockan tre bär det sedan av mot Heathrow, där resan också startade i augusti förra året. Cirkeln ska slutas, som Ebba nog hade sagt.
Venedig
Sol, VÄRME, strand, glass, salta bad, poolhäng, försäljare som erbjuder "sexy price", tennismatcher, cykelturer, gamla stan, sneda torn (Italiens specialitet), svett, svalkan, pizza, pasta, utflykter, guidade rundturer med Kjell (!), gondolåkande, INSMÖRJANDE med solskyddsfaktor 50 (12 gånger om dagen), crawlskola med CJ, fotograferande av allt och alla. Mellan varven hann man knappt somna, men om man väl lyckades med det väcktes man snart av en energisk person som använde sig av ett brutalt uppväckningssätt (nämner inga namn).
NU: tillbaka i Staden med stort S.
Italien
Ikväll, eller snarare inatt, åker jag till Venedig där jag får återse min familj och dessutom träffa Albinarna. Den här dagen är således den sista i London med mina vänner då de kommer att ha åkt till Fosterlandet när jag återvänder till London om en vecka. Då kommer jag att ha fyra dagar på mig att packa ner det här året i en och en halv resväska, då den ena gick sönder och avslöjade mig som en rosa pyjamasbyxor-bärare på hitvägen. Inför det dödsscenariot kan en veckas solsemester anses som välbehövlig. Spellistan som förberetts inför nattens resa består mestadels av låtar såsom Johnny Cashs "That's all over" men en och annan låt lik "Life goes on" finns också att hitta. "Hometown Glory" är motsägelsefullt London-betingad nu och kommer säkerligen bringa mig till tårar när jag lämnat staden. I alla fall om det är natt. Och om jag är ensam. På en flygplats.
Det kan lika gärna gå bra, som Kärran nog skulle ha sagt. Kan ju i alla fall fira omvandlingen från turister till vana storstadsbor med att visa min första bild av Londons innerstad (där jag till och med lyckades få med två turistiga jeppar). Nu börjar det bli dags att packa lite så jag slipper gå omkring naken i Italien.
Farväl SSL
Sista lunchen och sista gymträningen och sista vistelsen på Svenska skolan i London.
Övernaturlighet 43 AD
Tydligen var det häxor som släpade de gigantiska stenarna till dagens Stonehenge och en gudinna som gjorde vattnet i Bath ångande varmt. Däremot tror jag inte att några övernaturliga krafter spelade in när jag slog en sexa helt slumpartat på the Farmery. Hedda och Ebba var inte särskilt roade men jag blev väldigt imponerad. Förutom att Ebba bränt mig med en cigg har vi talat med två stycken 2000 år gamla låssmed som var övertygade om att den bästa tekniken för att ha ett lyckat samtal är att ställa motfrågor till allt. "Lever ni ett intressant liv?" "Lever NI ett intressant liv?" Det var som en par-battle.
Gråten i halsen (snart)
Varför är god mat godare med goda vänner? Det blir för mycket av det goda. Skämt åsido (och då var inte skämtet att mina vänner är goda) så har det varit en oerhört känsloladdad dag. Som rubriken eventuellt indikerar ska den här känsloladdningen ha med sorg och gråt att göra, vilket den faktiskt inte har. Aggressioner, endorfiner, hunger och omåttlig mättnad har slagit med storm idag. Filmer om ondska och omänskliga varelser samt ett par kilometer på löpbandet gav upphov till de förstnämnda medan hungerns uppkomst inte känns särskilt relevant att förklara, detsamma gäller mättnaden. Emellertid kan det säkert vara intressant att veta att vi, när vi mättades, befann oss på libanesiska restaurangen i South Kensington och krängde hummus och mangocheesecake.
För att återgå till känslor och vad rubriken har med dessa att göra så har insikten om att flytten härifrån snart ska ske kommit till mig, åtminstone delvis, men innan det blir gråtkalas så ska det åkas till Bath. "It ain't over until the fat lady sings" - PP aka Perra Persson.
Kew
Nu när jag inte måste göra massa saker som jag inte vill (skolarbete) så har jag blivit lat. Därför får ni inga bilder på vår utflykt till Kew Gardens. Hänvisar till Ebbas blogg (
http://lennartssonebba.blogg.se/) för den som prompt ska ha bildbevis.
Angrybear for real
Samlingen på KitKat mint har involverat köp av både krossade och dyra chokladbitar och nu detta!? Att de började ta slut i butikerna samtidigt som andra smaker tog över togs som ett tecken på att de förlorat kampen om vilken som skulle bli den mest populära smaken. Tydligen har jag aldrig haft så fel.
Kattfnatt
Katten utan svans är väldigt trevlig och vänlig och det gör att det känns som om jag är en otrogen mot Buster som är arg och bitter när jag sedan anländer hem sent (för att jag hängt en stund med svanslösingen) och maten inte står på bordet. I ärlighetens namn står den väl aldrig på bordet för honom utan ligger i skålen... Men ni fattar poängen. När han sedan får sitt käk begraver han ansiktet i skålen och säger inte ens hej.
Efter intensiva katt-fotosessioner med både Pelle (som han antagligen heter) och Buster begav mig istället ut i solen för att njuta av den sent anlända sommaren med sushi och cola på menyn. Fula killar i snabba brillor och Carola-allsång ingick tydligen också när jag väl var på plats nere vid Themsen. När jag senare kom hem igen tog jag ett kort av det konstigt trogna fordon som alltid står utanför puben vid min busshållsplats. Hur kom han som ställde den där därifrån? Och är anledningen till att den stått där sen i januari att han nu inte kan ta sig tillbaka till den?
Grattis Emlan
Det bästa med oss är att vi är lika knäppa. Älskar dig!
MUSE
Sol och solo
Parken förvandlas för mig till en lekplats när jag inser hur lite jag bryr mig om hur andra människor ser på mig. Klättrade omkring i träd och pratade med gässen som verkade uppskatta mitt sällskap. De la näbbarna mot bänken och tittade på mig när jag berättade för dem att jag kanske kunde komma tillbaka och ge dem lite bröd någon dag. "Nu har hon blivit knäpp, leker Tarzan och pratar med gäss" kanske ni tänker men som sagt är det ok. Jag gillade gässen, de gillade mig och jag gillade gårdagen.
Bloated
Antingen gör man som skåningarna och äter stackars Mårten Gås (inte för att jag förstår vad han gjort för att förtjäna det) för att bli bloated eller så äter man trerätters efter att man krängt en jordnötssmöryoghurt med brownies. Valet är upp till individen och för de som känner mig förstås det säkert att choklad inte är ett alternativ som någonsin väljs bort. I brist på riktiga läxor och uppgifter har skolveckan gått ut på att byta jackor, göra filmer och klättra på tak. Helgen har, som tidigare nämnts, påbörjats med "madayrsel"=matyrsel=paltkoma men med flera helgdagar väntandes hoppas jag på fler kaloribomber efter Ebbas och mitt misslyckande försök att hålla oss borta från vad vi insåg var livets goda.
Dagens drama upphov till alliteration
Idag trodde jag och Hedda att Ebba inte skulle komma till lunchen eftersom Pompe sa det. Tydligen ljög han, det aset. Ebba var bara och orsakade uppståndelse bland matpersonalen när hon saknade rätt sås till sin sallad. Ytterligare uppståndelse blev det senare inne på Cottage när Pompe satte sig på kopiatorn och skrämde livet ur både lärare och rektorer. Efter skolan späddes dramat på med extrema klädinköp (ej med på bild) och fler än en cheeseburgare var.
May bank holiday slår aldrig fel
Starten på dagen blev en lunchpicknick vid Themsen i solen följt av butikströvande i Twickenham där billiga färggladheter inhandlades. Sedan blev det en spontan tripp till Marble Hill House efter att Ebba fastnat tre våningar upp i ett fönster. Ännu mer spontant var det att vi gick hela vägen till Richmond genom skogen?? En måltid senare, bestående av currykyckling på Wagamama, befann vi oss återigen nere vid Themsen där en djup analys i solnedgången gav resultatet: life is good!
Mot Oxford och vidare
Så mycket har hänt på bara en dag att det är omöjligt att få ner allt i ord. Förutom att ha fått träffa Heddas trevliga pappa och åka till Oxford har vissa av oss äntligen sett the Great Gatsby. Uppstigning vid 07.00 och hemkomst 01.00, med andra ord en intensiv och lång dag. På tåget hem sa Ebba förnöjt: "Det här har varit en bra dag, för idag köpte jag en flaska med en badmössa." Hedda bara skrattade och åt fudge. Vi var dock tvungna att bestraffa Ebba för hennes arroganta kommentar och lämnade kvar henne i Oxford fastsatt i en trästock. För övrigt gick det rykten om att flaskan var väldigt lik en speciell värdmamma...
Livets stora frågor
Hur lyckas killen bredvid mig somna med hårdrock i öronen och misslyckas med att vakna trots att mobilen glider ur händerna på honom och smäller ner i golvet? Och varför är det här andra gången jag bloggar från ett bussäte idag? Och varför var nationella provet i matematik så hemskt så att jag började skratta som ett psykfall och äta choklad halvvägs igenom? Och varför säljer Starbucks frappuccino för halva priset? Och varför använder Ebba ordet helvete som hälsningsfras? Och varför segrade bolsjevismen över mensjevismen i Ryssland på 1900-talet? (Sista frågan kräver ett svar på 2000 ord, senast tills imorn, tack). Och VARFÖR börjar jag varje mening med "och"? Det svaret har jag förresten redan; uppror mot skolan och dess krav!!
Än sen då?
Stress, nationella prov, uppsatser och slutbetyg. När skolan ger en utmaningar så tidskrävande att man inte ens hinner skriva några meningslösa rader på sin blogg kan lite råd/bekräftelse från föräldrar sitta fint. Per Angerbjörn S. jämförde min situation med Knasens i 91:an och lärde mig att uttrycket "än sen då" kan komma väl till pass när någon till exempel berättar att dennes katt har dött. Cola och KitKat tipsades också om som någon slags kur.
Nu i efterhand låter det fortfarande logiskt vilket är en tröst då ingenting annat som jag har upplevt denna morgon riktigt kan räknas till den kategorin; mannen som sopade löv utanför Tesco med en mopp gjorde mig tillräckligt misstänksam för att jag skulle känna behovet av att ifrågasätta lillkillen på bussen med kostym. Matematikprov i fyra timmar kan ses som en svårighet eftersom mitt logiska tänkande sviker mig men jag gör som Perra Persson och säger "Än sen då!?".
Emma 18 år
Tittar igenom bilderna som togs när Emma var här och insåg att det är här hon hör hemma. Det är inte jag som saknas på hennes födelsedag idag i Sverige utan hon som saknas ifrån sin egen i London. Aggressiv kärlek till den nyblivna artonåringen. Mer behöver inte sägas.
Historielektion med H
Stackars Hedda blev tvingad att prata bort hela historialektionen på grund av att hon behövde förklara för mindre kunniga personer om Ryska Federationens 1800- och 1900-talshistoria. Förutom att hon kan mycket om Kommunistiska manifestet och Lenins liv tycker hon dessutom att jag ska ha röda skor på mig ikväll när hon, tillsammans med sina föräldrar, bjuder på middag. Hemlighetshållandet angående vart vi ska, tillsammans med tidigare nämnda faktorer, kan leda till misstankar om att Hedda är chef över någon slags hemlig, kommunistisk polis. Fast egentligen tror jag inte att hon har tid över till sådant...
Provandet av den, för Hedda, främmande jackan tidigare idag ledde till en revolutionerande idé; klädbytardag. Förhoppningsvis kommer ingen att ändra sig - skulle inte bli överdrivet kul att ha en sådan dag ensam.
